Foto: AP

Ibland är det häftigt med nya tider. Tider som innefattar händelser som för länge sedan aldrig skulle kunna ha förutspåtts. Inte på något sätt.

Idag blir Barack Obama USA:s nye president och intar Vita huset. Installationen i huset är enligt amerikanarna något av det mest historiska någonsin.

Det är en dag i mäktighetens tecken.

Haha. I mitt förrförra inlägg skrev jag om måndagen och försökte beskriva med mina bilder att man kände sig lite nere - just denna måndag. Eller ja, måndagar överhuvudtaget. Men att jag skrev det idag var intressant.

Hörde precis på Metros radionyheter att en forskare tydligen har räknat ut att just måndagen den 19 januari 2009 skulle vara den dagen då fler än vanligt kände sig deppiga, och ovanligt deppiga dessutom. Jag hörde inte om det var på året eller vilken tidsaspekt det var, men det var ändå lite komiskt att jag kände något ovanligt denna måndag.

Får försöka bättra på den!

I morse hörde jag på nyheterna att allt fler förrymda fångar får sina fängelsestraff preskriberade då de lyckas hålla sig gömda under en viss tid.

Det sägs att man inte ska fly från problemen, men det innefattar tydligen oss "hederliga" människor.

Samtidigt anser nog jag att straffen snarare bör förlängas om man rymmer. Men, att lyckas hålla sig gömd kanske ses som en bedrift värd att fira, i fortsatt frihet.

Ännu en ny vecka.

På måndagarna går det alltid upp för mig hur mycket man ska hinna med innan veckan tar slut. Ständigt en utmaning. Det kan kännas tungt så här på måndagen. Nästan lite dystert då det är svårt att längta efter helg och "ledighet" om man behöver mer än en vecka på sig att utföra allt.

Idag hade jag upprop på en kurs jag vill försöka hinna med vid sidan om jobbet, Bildpedagogik och media. Jag hoppas att det kan gå att lösa. Den verkar riktigt kul!

Vill poängtera att jag klagar inte - jag trivs med att ha fullt upp.

Men måndagar, är just måndagar.

SNART SÅ.

Satt hemma hos Sofie tidigare ikväll. Vi pratade om livet i allmänhet , specifika händelser, och visst är det inte alltid så lätt? Det är svårt att vara nöjd med det liv man har, om man helt enkelt inte lever livet fullt ut. I alla fall så som man önskar att man gjorde. Samtidigt är det upp till en själv att ta itu med det. Jag måste börja här och nu för jag vill så mycket att det lätt blir inget.

Det funkar inte längre.

So you think you know all of me
But I won't back down until I make you see
There's more to me than meets the eye

I'm gonna make it all the way
Gonna make it all the way
I've come too far to go astray
I walked on, I'm still going
I'm gonna make it all the way
Gonna make it all the way
I'm not gonna stop until the day
I'm standing on top of the world

When I'm getting there
I'm gonna soak it in
Gonna give some back
Cause I've got so much to show

Jag vet att det är mycket snack när det gäller mig. Prata kan jag. Men, denna gång, när det gäller detta så ska det fasen bli verkstad också. Annars gör jag mig själv besviken.

Och det vore väl onödigt. Riktigt onödigt.

Visst är det skönt att bo mitt i stan. Meeeen, det problematiska är att man alltför ofta "råkar" gå in i en butik. Det är inte lika lätt att "råka" gå därifrån - tomhänt i alla fall;



Chinos Gina Tricot Sjal, top, leggings & halsbandsklocka Vero Moda

Jag har alltså varit med och bedömt olika affärsidéer idag som studenter har utformat. Det ska bli så kul att se vilka som kommer att realiseras eller ej. Många är bra, och tjänsterna/produkterna behövs.

Som jag nämnde igårkväll kommer jag förhoppningsvis att hjälpa en utav grupperna, med exempelvis att blogga. Vi får se. Ibland är det rörigt att ha så många olika jobb som jag har för tillfället, men man skapar sig kontakter överallt vilket är ovärderligt.

Ett vanligt möte kan visa sig vara ett gyllene ögonblick. Det gäller att ta vara på dem - om be för att man upptäcker det!

Apropå det ska jag kontakta gruppen nu så jag vet om de vill utnyttja mina tjänster eller ej.

Jag stod just mitt i livet,
visste inte
vilken väg jag skulle gå.
Jag hade trott
på allt som stod skrivet,
tills den dagen
då jag började
förstå.

Jag har rusat blint på vägen,
och inte sett mig om
åt nå't annat håll,
och aldrig nå'nsin saktat in
på stegen,
trott jag hade insett
livets innehåll.



Låten handlar ursprungligen om kärlek - men man kan även relatera till dessa rader från ett annat perspektiv. Livet som helhet helt enkelt. Dessutom så är det värsta stormen ute, vill knappt gå hem! Det låter nästan som om det är vågor som slås runt när vindarna ilar. Svart som natten är det också! Jag sitter kvar på mitt lilla kontor och hör hur vinden viner utanför. Man kan nästan höra hur Allhelgona börjar närma sig. Det enda jag ser just nu är utsmetade regndroppar på fönstret och svarta trädsiluetter som svänger omkring. Man vet aldrig vad som kan flyga på en om man går ut nu. Sitter nog kvar en stund och pysslar med Photoshop, kollar lite res-alternativ till vinnarlaget till projektet jag arbetar med och lyssnar lite på youtube.

Sedan väntar jag med spänning inför morgondagens post då jag har beställt både peruk och linser inför helgens Halloweenfest. Jag med min otur lyckades betala in pengar för peruken, men kom på en sak jag trodde att jag missade så klickade avbryt under betalningen. Självklart har pengarna dragits från mitt konto, men inte hamnat på säljarens. Så fort jag fick veta detta betalade jag in pengarna ytterligare en gång, men då tog det fram till igår eftermiddag för henne att se transaktionen, så peruken skickades idag. Nu hänger allt på posten. Nu är det också dags att posta detta inlägg för måste fortsätta med  mina små bestyr. Shit - vinden verkligen skriiiker. Får se om jag hamnar rätt när jag ska  hem!

                                                               


Då var årets bröstcancergala finito, och trots att jag inte har jobbat något hemifrån ikväll (!) så lyckades jag inte se hela galan. Vet inte alls vart tiden tog vägen!  Men, nästan 50,000,000:- lyckades de samla in - Amazing! Hoppas bara att våra kvinnliga behag kan räddas från cancern inom snar framtid. Med tanke på alla de summor som används till forskning varje år så förstår man vilket jobb som ligger bakom och vilken hemsk liten ihärdig sjukdom det är.

Jag såg som sagt inte hela galan och blev på något vis stressad av att jag inte hann donera pengar innan den tog slut. Jag vet ju att jag har hela månaden ut på mig, men ändå så fick jag någon sorts småpanik. När jag sedan skulle skicka mitt sms så är jag ett kontrollfreak när det gäller siffror. Jag måste kolla 10 ggr så att jag verkligen har slagit in rätt nummer (haha, varför säger man slå in ett nummer egentligen? Låter lite hårt att slå på en liten mobilknapp - knappa kanske passar bättre!). I alla fall, jag höll precis på att skicka mitt sms för en liten stund sedan, men fick för mig att numret var fel så avstod. Sedan när jag tänkte efter lite till kom jag på hur bra (dåligt) jag lyckades förra året jag skulle skänka pengar.

Vad hände då? Jo, jag skickade ett sms, fick ett bekräftelse och ett tack har jag för mig och sedan var allt bra - trodde jag! Mobilen började nämligen föra ett himlans liv och sms efter sms fortsatte att komma. Jag hann knappt se vad det var och slutligen så märkte jag att det var ännu fler bekräftelser och ännu fler tack. Men denna gång kändes det inte lika förtjänstfullt då det inte var medvetet.

Med tanke på att klockan var sent på kvällen gick det inte göra så mycket åt det vid det tillfället, så ett tag kändes det som att jag kanske skulle bli någon superdonatör, dock utan varken möjlighet eller avsikt. Det slutade till sist på nio stycken sms, så när mobilen slutade pipa och vibrera så kände jag mig lugnare. Dagen efter blev det lite kundtjänstringande, köande och utredande - men till sist fick jag tillbaka de pengar jag inte hade planerat att donera. Kändes lite konstigt att få tillbaka dem, men samtidigt inte då det inte gått riktigt rätt till när pengarna lämnade mina ägor. Någon mer som råkat ut för det?

Nä, jag får väl ta en chansning och skicka mitt sms. Denna gång kanske jag ska provtesta med en mindre summa så slipper man bli överraskad..:)

Får väl också ta ett par kläm på paret innan sovdags - just in case!