No pressure, no diamonds..



Förstår mig inte på människor som inte känner någon som helst arbetsmoral eller ansvar.

Samtidigt önskar jag att jag själv kunde tagga ner lite.

Lite mindre press. Lite mindre prestationsångest.

Det vore inte fel.

Känns samtidigt skönt att gå till jobbet imorgon, då jag äntligen sluppit min feber & mitt komatillstånd.


Precis innan jag blev sjuk var jag dessutom på väg till gymmet.


Jag måste sätta igång för att få mer energi.


Jag känner pressen. Min egen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0