Den som vill göra verklighet av sina drömmar måste vara vaken
- och leva i nuet!

På senare tid har jag börjat tänka mycket på att man borde leva mer i nuet. Ta vara på varje möjlighet och inte gå miste om sådant man egentligen vill för att mer "lämpliga" saker går före. Livet handlar alltför ofta om planering inför framtiden vilket sorgligt nog gör att man helt enkelt glömmer bort att leva. Jag vill inte planera in för mycket i förtid - och därför gå miste om avgörande händelser som dyker upp på vägen.
 
Saken är den att trots att jag alltid ansett mig själv som spontan och att jag tar tillvara på tillfällen, så känner jag att jag inte lever livet fullt ut. Jag kan planera in något jag verkligen vill göra, men i stunden som detta sker - när man borde njuta av ögonblicket - så har jag svårt att inte tänka framåt under tiden som det pågår. Att jag inte är ensam, det är jag medveten om, så varför måste det fortsätta? Det finns en sådan "hinna-med-och-få-så-mycket-erfarenhet-som-möjligt-hets" att man inte tar vara på de förväntansfyllda stunderna när de väl uppstår.
 
En fördel är självklart att jag nu - vid 25 års ålder - har kommit underfund med detta. Nu har jag chansen att göra något åt det. Det innebär att en gång för alla göra slag i saken och förverkliga någon av - eller varför inte alla - ens tusen drömmar? Inget hindrar egentligen någon människa från att testa på olika saker. Jag känner därför att jag måste jag ut i världen, ta ett första steg mot att leva, och framförallt - sluta vandra i gamla spår som kanske endast leder mig mot en plats jag inte vill vara på.
 
Jag vill härmed avsluta dessa tankar med det oerhört klyschiga, men dock så kloka uttrycket:
 
Carpe Diem mina vänner!

Annars sitter ni snart gamla, ångerfulla och bittra med tankarna:
- Varför gjorde jag inte det, och det, eller det, och det?

Rätta mig om jag har fel - men tyvärr tror jag inte det!