Tänkte skriva men
On the radio
Förresten, jag har alltid velat arbeta med radio. Så i måndags satt jag med när studenten Emelie sände radio, och just hennes pass gick igenom heta listan för den aktuella veckan. Fick därmed höra en bra låt som jag precis lyssnade på vilken är riktigt bra. En av mina favoritgenrer är rockmusik, men har alltid gillat denna typ av röst på en killartist, lyssna själv och bedöm.
Som stormen river.
visste inte
vilken väg jag skulle gå.
Jag hade trott
på allt som stod skrivet,
tills den dagen
då jag började
förstå.
Jag har rusat blint på vägen,
och inte sett mig om
åt nå't annat håll,
och aldrig nå'nsin saktat in
på stegen,
trott jag hade insett
livets innehåll.
Låten handlar ursprungligen om kärlek - men man kan även relatera till dessa rader från ett annat perspektiv. Livet som helhet helt enkelt. Dessutom så är det värsta stormen ute, vill knappt gå hem! Det låter nästan som om det är vågor som slås runt när vindarna ilar. Svart som natten är det också! Jag sitter kvar på mitt lilla kontor och hör hur vinden viner utanför. Man kan nästan höra hur Allhelgona börjar närma sig. Det enda jag ser just nu är utsmetade regndroppar på fönstret och svarta trädsiluetter som svänger omkring. Man vet aldrig vad som kan flyga på en om man går ut nu. Sitter nog kvar en stund och pysslar med Photoshop, kollar lite res-alternativ till vinnarlaget till projektet jag arbetar med och lyssnar lite på youtube.
Sedan väntar jag med spänning inför morgondagens post då jag har beställt både peruk och linser inför helgens Halloweenfest. Jag med min otur lyckades betala in pengar för peruken, men kom på en sak jag trodde att jag missade så klickade avbryt under betalningen. Självklart har pengarna dragits från mitt konto, men inte hamnat på säljarens. Så fort jag fick veta detta betalade jag in pengarna ytterligare en gång, men då tog det fram till igår eftermiddag för henne att se transaktionen, så peruken skickades idag. Nu hänger allt på posten. Nu är det också dags att posta detta inlägg för måste fortsätta med mina små bestyr. Shit - vinden verkligen skriiiker. Får se om jag hamnar rätt när jag ska hem!
So much to do, so little..
Dygnet är verkligen inte tillräckligt långt! Samtidigt så är även veckorna för korta, och när det händer mycket en dag, då händer det alltid ännu fler saker - samma dag!
Idag var en sådan dag. Jag ville se matchen mellan KFF och Gefle men missade den. Var istället på en kurs i affärsskap om budgetering direkt efter jobbet. Vid ungefär samma tidpunkt skulle jag gå på min kurs i kreativt skrivande, men när jag hann dit så var jag utelåst. Hade ingen direkt lust att klättra flera våningar utanför en stenbyggnad så begav mig istället hem.
Nu sitter jag och knåpar med affischerna som ska in till tryckeriet imorgon. Hjälp - tiden är knapp! Till råga på allt ska jag ner på stan och ta vimmelbilder. Det är tur att man bor mitt i city! Men får se om jag orkar med det idag. Sängen känns oerhört lockande för tillfället.
Vad har mer hänt denna onsdag? Jag var borta hos optikerprogrammet och agerade första patient åt studenterna, så var lite groggy ett tag därefter. En timme och en kvart satt jag och fick mina ögon nogrannt undersökta. Jag hade faktiskt läsglasögon när jag var 18, i ca två månader. När de sedan spårlöst försvann så skaffade jag inga nya, så detta var ett perfekt tillfälle att få chansen att snart få se saker lite klarare. Vi får väl se vad prislappen kommer att bli för de glas jag behöver. Funderar på att ta en sväng och kolla bågar imorgon om man nu hinner, för man vet aldrig om tiden räcker till.
Charity for the titts.
Då var årets bröstcancergala finito, och trots att jag inte har jobbat något hemifrån ikväll (!) så lyckades jag inte se hela galan. Vet inte alls vart tiden tog vägen! Men, nästan 50,000,000:- lyckades de samla in - Amazing! Hoppas bara att våra kvinnliga behag kan räddas från cancern inom snar framtid. Med tanke på alla de summor som används till forskning varje år så förstår man vilket jobb som ligger bakom och vilken hemsk liten ihärdig sjukdom det är.
Jag såg som sagt inte hela galan och blev på något vis stressad av att jag inte hann donera pengar innan den tog slut. Jag vet ju att jag har hela månaden ut på mig, men ändå så fick jag någon sorts småpanik. När jag sedan skulle skicka mitt sms så är jag ett kontrollfreak när det gäller siffror. Jag måste kolla 10 ggr så att jag verkligen har slagit in rätt nummer (haha, varför säger man slå in ett nummer egentligen? Låter lite hårt att slå på en liten mobilknapp - knappa kanske passar bättre!). I alla fall, jag höll precis på att skicka mitt sms för en liten stund sedan, men fick för mig att numret var fel så avstod. Sedan när jag tänkte efter lite till kom jag på hur bra (dåligt) jag lyckades förra året jag skulle skänka pengar.
Vad hände då? Jo, jag skickade ett sms, fick ett bekräftelse och ett tack har jag för mig och sedan var allt bra - trodde jag! Mobilen började nämligen föra ett himlans liv och sms efter sms fortsatte att komma. Jag hann knappt se vad det var och slutligen så märkte jag att det var ännu fler bekräftelser och ännu fler tack. Men denna gång kändes det inte lika förtjänstfullt då det inte var medvetet.
Med tanke på att klockan var sent på kvällen gick det inte göra så mycket åt det vid det tillfället, så ett tag kändes det som att jag kanske skulle bli någon superdonatör, dock utan varken möjlighet eller avsikt. Det slutade till sist på nio stycken sms, så när mobilen slutade pipa och vibrera så kände jag mig lugnare. Dagen efter blev det lite kundtjänstringande, köande och utredande - men till sist fick jag tillbaka de pengar jag inte hade planerat att donera. Kändes lite konstigt att få tillbaka dem, men samtidigt inte då det inte gått riktigt rätt till när pengarna lämnade mina ägor. Någon mer som råkat ut för det?
Nä, jag får väl ta en chansning och skicka mitt sms. Denna gång kanske jag ska provtesta med en mindre summa så slipper man bli överraskad..:)
Får väl också ta ett par kläm på paret innan sovdags - just in case!
To go - or not to work?
För ett problem när man vill arbeta aktivt vid denna tidpunkt är att det inte finns så många att få tag i, vilket i flera fall betyder att det därför inte är möjligt - alls! Inte om det man för stunden behöver göra involverar kontakt med en andra part än sig själv - och datorn förstås.
Det var faktiskt detta jag kom på, som fick mig att göra kommentaren, och även kommer få mig att gå hem alldeles, alldeles strax. Om arbetet följer med återstår att upptäcka. Ska bli intressant att se om jag klarar av att slåss mot sannolikheten idag.
Getting Wiggy with it.
Helgen som redan närmar sig raskt är som bekant Allhelgonahelgen - och högtiden Halloween ter sig vara ett koncept som växer sig starkare för varje år. Vad Allhelgona egentligen står för har med tiden varit mycket. Allt från förälskade turturduvors högtid, till att man ska gå från hus till hus för att be om gåvor. Huvudtemat borde tänkas vara att minnas alla vilande själar. Att det står för något heligt är enligt mig bevisat av namnet, så vad häxor och "ond död" har att göra med det kan verka avlägset. Men, att peruker förväntas sitta på massa huvuden är en självklarhet även denna vecka. Däremot verkar det som att temat "skrämmande" är på väg att hamna i periferin. Istället har sexighetsmunderingar tagit över. Detta är visserligen skrämmande i sig, och Halloween fortsätter att leva vidare i dess olika skepnader och med spridda andemeningar. Nedan ser ni lite bilder med våra spridda hårkreationer från lördagen;
Sömn i all ära, men..
Den som vill göra verklighet av sina drömmar måste vara vaken
- och leva i nuet!
På senare tid har jag börjat tänka mycket på att man borde leva mer i nuet. Ta vara på varje möjlighet och inte gå miste om sådant man egentligen vill för att mer "lämpliga" saker går före. Livet handlar alltför ofta om planering inför framtiden vilket sorgligt nog gör att man helt enkelt glömmer bort att leva. Jag vill inte planera in för mycket i förtid - och därför gå miste om avgörande händelser som dyker upp på vägen.
Saken är den att trots att jag alltid ansett mig själv som spontan och att jag tar tillvara på tillfällen, så känner jag att jag inte lever livet fullt ut. Jag kan planera in något jag verkligen vill göra, men i stunden som detta sker - när man borde njuta av ögonblicket - så har jag svårt att inte tänka framåt under tiden som det pågår. Att jag inte är ensam, det är jag medveten om, så varför måste det fortsätta? Det finns en sådan "hinna-med-och-få-så-mycket-erfarenhet-som-möjligt-hets" att man inte tar vara på de förväntansfyllda stunderna när de väl uppstår.
En fördel är självklart att jag nu - vid 25 års ålder - har kommit underfund med detta. Nu har jag chansen att göra något åt det. Det innebär att en gång för alla göra slag i saken och förverkliga någon av - eller varför inte alla - ens tusen drömmar? Inget hindrar egentligen någon människa från att testa på olika saker. Jag känner därför att jag måste jag ut i världen, ta ett första steg mot att leva, och framförallt - sluta vandra i gamla spår som kanske endast leder mig mot en plats jag inte vill vara på.
Jag vill härmed avsluta dessa tankar med det oerhört klyschiga, men dock så kloka uttrycket:
Carpe Diem mina vänner!
Annars sitter ni snart gamla, ångerfulla och bittra med tankarna:
- Varför gjorde jag inte det, och det, eller det, och det?
Rätta mig om jag har fel - men tyvärr tror jag inte det!
